Göteborgs-Posten 2009-04-21

BOK
Eva Skogar
Vad du ser – ansikten och röster om flyktingskap
(eget förlag)

I det lågmälda ryms det sällsamma

Eva Skogars teckningar av gömda flyktingar rymmer mycket oro
och trötthet.
Jag får i min hand en bok, ett häfte.
På varje uppslag syns en människa avtecknad, ett ansikte framlyft i varsamma blyertslinjer. Varje person har en tydligt egen karaktär, inlyssnad. Dessa teckningar av Eva Skogar är märkvärdigt känsliga.
I det lågmälda ryms det sällsamma.
Jag tänker bland annat på renässansteckningar, men i dessa bilders speciella stillhet finns också mycken oro, trötthet. Någon ser rakt fram, mot mig, en annan ser bort, långt bort. Visst är detta vanliga människor. Samtidigt är det gömda flyktingar, medmänniskor som i vårt land är hänvisade till elementär läkarvård i hemlighet. Det är här teckningarna gjorts, naturligtvis i samförstånd.
Vi vet att kraven för att få uppehållstillstånd successivt höjts på ett drastiskt sätt, det är inte de flyendes lidande och rättigheter som styr. I en kort inledande intervju förklarar en läkare vid Rosengrenska stiftelsen att dagens flyktingar kan vara utsatta för övergrepp som vi knappast har fantasi nog att föreställa oss.
Att bli sedd kan rent av vara livsviktigt. Att bli sedd som den man är och mött däri. Den som tvingats uppleva smärta bortom det fattbara, den som sett sin normala värld slås sönder behöver få möjlighet att berätta och bli trodd. Men för den som därtill tvingats gömma sig undan avvisningsbeslut eller hot därom är också rädslan att bli sedd en del av det dagliga livet. Vad du ser - ansikten och röster om flyktingskap kallar Eva Skogar sin bok, utgiven på eget förlag. Rubriken kan väcka en förväntan om fler texter, men rösterna är här begränsade till den inledande intervjun och konstnärens reflekterande efterord.
Detta är inte främst en argumenterande skrift, utan en konstnär som använt sitt verktyg för att ge andra upprättelse. Och låta oss dela ett möte.

Lisbet Ahnoff