lyssnande till platsens inneboende förutsättningar. Eva Skogar iakttar och lyssnar; träden och vattnet svarar genom linjerna på pappret. Genom upprepning och variation söker hon ett exakt uttryck för en genomlevd insikt som handlar om att människan är en del av naturen, den en del av oss.
(---)
Hantverket i sig innebär ingen trygghet och blir aldrig något självändamål för Eva Skogar. Jag har mött få konstnärer med ett så uppriktigt intresse för andras, gärna yngre kollegors, konst. Hon är kritisk till mycket, det är ingen villkorslös nyfikenhet. Men den finns där och det är den som sätter spår även i hennes eget konstnärskap. Nyfikenheten på hur man förmedlar det (in)sedda till bild föder fram nya blad och teckningar.
Gunilla Grahn-Hinnfors
konstkritiker i Göteborgs-Posten (1993-2008)
GALLERI BOK/TEXTER CV KONTAKT START
Eva Skogar
Ur katalogtext (Graphica Creativa, Jyväskylä 2002):
I dialog med trädet och vattnet
Träd och vatten återkommer ofta i Eva Skogars motivvärld. Med monoman envishet håller hon fast vid naturens enkla beståndsdelar, vid mötet med det hon ser. Vattnets horisontal och trädets lodlinje blir ett slags positionsbestämningar i hennes konstskapande. Båda är i ständig förändring, och ändå eviga.
Genom åren har hon pendlat mellan realistiska skildringar och mer reducerade uttryck. Hela tiden finns en ögonkontakt och dialog med det sedda. Bilderna visar ett särskilt träd eller en speciell plats. Just genom denna närvaro och subjektivitet väcker hon betraktarens egna naturminnen till liv. Hennes björk är kanske inte min men styrkan i bilden framkallar mitt träd.
Människan har alltid levat nära träd och vatten och de båda är betydelsebärande enheter i nästan alla myter och sagor. Men Eva Skogars bilder frammanar varken trädgudinnor eller vattenväsen, i alla fall inga som vi skulle känna igen som sådana. Hennes grafiska blad och teckningar försöker fånga naturen när den är natur. Hon upprättar en dialog med trädet och möter det som en individ möter en annan. Respekt är ett nyckelord i sammanhanget. Förhållningssättet påminner om idéer kring genius loci, platsens ande eller själ, som bland annat används inom arkitekturteori. Enligt detta sätt att se har varje plats sina speciella egenheter och egenskaper. Att göra ingrepp genom till exempel bebyggelse kräver inlevelse och ett
Recension 1 2